söndag 17 februari 2008

Hemma

Jaha, då var man hemma igen... och det känns ärligt talat lite konstigt. Jag e liksom fortfarande inställd på att jag är i Australien.

Efter att jag skrev mitt sista blogg-inlägg testade jag att gå ut i Perth med dåligt resultat. Lyckades inte starta en längre konversation med någon. Så efter 2 timmar så gick jag tillbaka till vandrarhemmet igen. där satte jag mig och spelade poker (Texas fold'em). Det gick rätt bra. Ett tag var jag faktiskt tillochmed "Chip-leder".

Min sista dag i Perth åkte jag en snabbis till Freemantle... där det inte fanns nånting alls att göra.
Jag hade tänkt skaffa en Tatuering från en tatuerare som Karin använt. Men det visade sig att han öppnade kl. 11, och jag var tvungen att åka tillbaka till Perth igen kl. 12, så jag tror inte att det skulle vart tillräckligt med tid att göra nån tatuering. Istället gick jag runt och bara tittade på staden, vilket inte var så intressant det heller. Det fanns inte direkt några vackra byggnader eller nått sådant.



Flygen hem har gått bra. 13-timmarsflygningen var lite trist, där fanns det inget underhållnings system i stolen framför så man fick klara sig med en tv i taket som visade en film eller TV-serie nån gång ibland. Som "tur" var hade jag sovit dåligt natten innan (detta flyget startade kl. 22) så jag kunde ta ut min förlorade sömn under flygningen.
För er som kollade på Xena kan jag berätta att jag träffade Joxers dubbelgångare på planet, han jobbade som stewart och var tack och lov inte lika klantig som Joxer. Okej, han var väl inte så lik egentligen, men många av hans ansiktsuttryck fick mig att direkt tänka på Joxer.

På flyget mellan Amsterdam och Göteborg fick jag åka första klass.
Det var inte så lyxigt egentligen, (litet plan. Andra klassen på de större planen var nästan lyxigare) men jag fick gott om benutrymme och en liten måltid.. vet inte varför jag blev ombokad till förstaklass. Kanske så bytte dom till ett mindre plan än de först tänkt, eller så kanske dom bokat för många i andra klass och var tvungna att byta upp några... Eller så gillade dom mig så mycke.


Nu är jag i alla fall hemma... Usch vad det känns konstigt.

Tack för att ni läst min blogg. När vi ses har jag massor med bilder att visa och historier att berätta.